Varför är jag som jag är?

Hatar mig själv ibland väldigt mycket. Dags att söka hjälp? Ja varför inte.

Det är i huvudet det sitter men det är kroppen som tar stryk. Det finns ingen kraft och stressen tar vid. När hjärtklappningarna kommer blir tankarna fler och smärtan stiger.

Allt för ingenting, bara en liten tanke som expanderar i ljusetshastighet.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0